Nanofibrer är är en klass av nanomaterial med fibrer med diametrar i nanometerområdet. Nanofibrer kan skapas från naturliga polymerer som cellulosa, silke, keratin, gelatin och polysackarider. Syntetiska polymerer som används är poly (mjölksyra) (PLA), polykaprolakton (PCL), polyuretan (PU),poly (mjölksam-glykolsyra) (PLGA), poly (3-hydroxibutyrat-co-3-hydroxi-valerat) (PHBV) och poly (eten-sam-vinylacetat) (PEVA).
Fördelarna med nanofibrer:
Hög porositet (ca 90%)
Flexibilitet
Mekanisk Hållfasthet
Hög yta (1 – 100 m 2 / g)
Små diametrar (10 nm – 10 mm)
Liten fiber-till-fiber avstånd electro
Speciella egenskaper hos nanofibrer gör dem lämpliga för ett brett utbud av applikationer från medicinska till konsumentprodukter och industriella till högteknologiska tillämpningar för flyg, kondensatorer, transistorer, läkemedelsleveranssystem, batteriseparatorer, energilagring, bränsleceller och informationsteknik.
Inom medicinområdet är nanofibrer mycket intressant då det med ex silke kan skapa biokompatibelt material för läkemedelsleverans. Nanofibret har även morfologiska egenskaper som liknar den kroppens extracellulära matris och har stor potential för sårläkningstillämpningar. Nanofiber med antimikrobiella egenskaper är även en viktig komponent för nya applikationer inom sjukvård.
Generellt produceras polymera nanofibrer genom en elektrospinningsprocess.
